Så många farväl av Nena Olin

"Hon skyndade att hämta det hon skulle så hon fort kunde komma in i kökets värme igen. Samtidigt som hon stängde dörren bakom sig bestämde hon sig för att det nu var dags att plocka in bär och frukt från potatiskällaren och ställa in i finrummet för vintern. Hon skulle göra det imorgon. Hedda funderade på att hämta en kofta för hon kände sig lite frusen, men bestämde sig för att låta kaffet och portvinet göra sitt istället." (sid 10)

Så många farväl av Nena Oli börjar 1907 i Norra Bohuslän på Resö när Hedda lägger den femåriga Gunnar vars mor dog under förlossningen. Hedda och Gunnars far Lars hade i sista minuten före höstregnet fått in höet och firar det med ett glas portvin. Men lugnet varar inte länge för det knackar på dörren och den nittonåriga Hedda måste iväg och hjälpa vid en förlossning hos en taterfamilj, ingen annan vill hjälpa dem (i Sverige räknas resandefolket till romerna).

Bohusländsk mat, Hedda äter kalvdans, rotmos och kokkorv, sill, plättar av måsägg, stekt gröt, flädersaft, kaffe även till barn. Strömstad, Göteborg, Hisingen, Skra bro, Kippholmen är platser där Hedda har släktingar och vänner.

En underbar bok att njuta av i läsfåtöljen, eller ha med i en läsecirkel, mycket att diskutera, minnas och lära sig. En riktig bladvändare. Lätt var inte livet för kustkvinnorna i skärgården. Kvinnor hade inte heller många egna val, inte ens val av make. Vid sekelskiftet skedde många förändringar, bil hade inte många åkt, telefonstolpar börjar sättas upp på ön, även cykel helt nytt, radio. Första världskriget med farliga minor för fiskare. Ont om mat och barnauktion lurar bakom knuten. Amerikabåtar tar med några från Göteborg.

Hedda funderar: "Hon tänkte med ett leende att hade hon varit man så hade nog hon också velat dra ut på upptäcktsfärd. Det kittlade till i magen på henne. Tänk om hon kunnat lämna huset, söka upp sina vänner och ge sig ut på äventyr liksom männen kunde. Hon knep med munnen automatiskt när hon tänkte att nej, kvinnofolk gör inte så. Disken väntade och ungarna skulle i säng." (sid 117)